Sedan gick vi över till att bara hoppa över en liten oxer i båda varven med vattenmatta under. Som sedan blev mitthindret i en s-båge med tre hinder med 4 galoppsprång emellan. Detta är verkligen en av mina favoritövningar alla kategorier. Det är så roligt då man som ryttare verkligen måste vara skärpt. Både på att våga galoppera på då det faktiskt ska vara 4 jämna "normala" galoppsprång och att svänga lagom tidigt/sent så att vägarna blir bra. Man måste ha hjärnan med sig! Dessutom är det Calles favorit. Han får galoppera på, har något att tänka på och svänga:)
Denna övningen gick i alla fall bra.
Sedan skulle vi hoppa en linje som började med kombination på två galoppsprång fram till ett räcke på 4 galoppsprång. Gick helt okej bra. Men jag kom inte till ridning så som jag ville och han hoppade spända språng.
Sist skulle jag hoppa en del av en bana och då tappade jag helt och hållet avståndsbedömningen. Jag kom fasen inte fram till hindrena. Calle hoppar ju ändå men det kändes inte bra oich sprången blev spända.
Okej, nu i efterhand var det väl inte så jäkla farligt men det är inte så lätt att inse det i stundens hetta. Jag blev så jädrans irriterad. Jag vet ju att jag kan. Tänker fortfarande på min första 130 som kändes kanon och vet att jag kan. Men igår saknades allt... Kunde inte rida 110. Då blir jag irriterad, sur och frustrerad. Och då lipar jag alltid. Jag är inte ledsen. Bara sjukt sur. Låt mig gråta en stund och släppa ut det så går det bättre sen. Jag funkar bäst om jag får bryta ihop och komma tillbaka.
Och nu har jag släppt den skiten. Jag har s-linjen i hjärnan och är glad igen:)
130 i Fjälkestad (Div 1-finalen 2010)
I vilket fall så ska jag aldrig mer rida ut dagen innan hoppning för där ligger problemet. Han blir liksom stum i kroppen och istället för att släppa igenom ryggen och bli elastisk så blir han bara spänd och lite som en planka. Lightversionen. Men ändå.
Aja. Som tur är ska han trimmas på lördag:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar